Vår blogg
Publicerat den 31 maj 2010 av Karin Nyberg
Övergrepp på arbetsplatser
”Stress och psykiska övergrepp på arbetsplatser kostar EU-länderna mellan 0,5 och 3,5 procent av deras BNP. Det är astronomiska belopp, i storlek med Sveriges försvar”.
I söndagens DN inleder Maciej Zaremba en artikelserie om "Det osynliga våldet på arbetsplatsen". Han beskriver hur människor utnyttjas, hånas och berövas sitt människovärde utan att någon reagerar. Han beskriver chefer som beordrar obetalt extraarbete och fackliga representanter som håller dem om ryggen. Han berättar om dem som sagt ifrån och sedan blivit hotade och fått bildäck sönderskurna 17 gånger. Han rapporterar om diskrimineringsärenden som förhalas och fuskas bort så att de hinner bli preskriberade.
Dessutom får vi veta vad detta gör med människor, människor som fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Av att arbeta på en vanlig svensk arbetsplats! För varje svensk som skadas dödligt på arbetet är det två-tre som begår självmord för att de har knäckts på jobbet! Det är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser. Och i mina ögon ett fruktansvärt brott mot en annan människa!
I artikeln hänvisas till en pamflett av professor Robert Sutton vid Stanford, ”The No Asshole Rule”. Budskapet är att ”en enda chefskanalje räcker för att förgifta klimatet, sänka produktiviteten, dumpa aktiekursen och skicka kollegorna till doktorn”.
”De största enskilda posterna av sjukpengen … går till …att städa efter sjuka organisationsplaner, fega chefer, intrigörer, översittare, dussinknölar samt en och annan psykopat” skriver Zaremba i DN.
Vad gör vi egentligen på dagarna? Varför tar arbetsgivare inte tag i dessa problem som både får människor att må dåligt och påverkar prestationen och resultatet negativt?
Vi vet att individer och organisationer som mår bra och lyckas med det de vill har ett antal framgångsnycklar gemensamt (plusset). Vad gäller de arbetsplatser som beskrivs ovan kan jag verkligen fundera över värdegrunden.
Det finns ju alltid en värdegrund, en kultur, på en arbetsplats. Frågan är om den har uppstått av en slump eller om den har skapats medvetet. Skapats för att stötta medarbetarna att må bra och organisationen att prestera. Och inte minst, lever man efter den uttalade värdegrunden eller hade man bara en spännande konferens och sen åkte hem och gjorde som man alltid gjort?
Hur är det på din arbetsplats? Vet du hur ni förväntas vara mot varandra på dagarna? Och i så fall – leder det beteendet dit ni vill? Leder det till att ni mår bra och presterar bra?
Jag vill hävda att ingenting annat är gott nog!

