Vår blogg

Publicerat den 13 december 2011 av anders lundin

Att åka med eller inte, det är frågan.



Jan var rädd för att åka bergochdalbana. Han fick en klump i magen bara av att titta på film om bergodalbanor. Det kändes som om han satt i “första vagnen och åkte”. Jan valde ofta att köpa glass och dra sig undan när hans kompisar ville gå på tivoli. Glass var det bästa han visste. När han tänkte på glass blev han glad. Han kände hur saliven ökade bara av att tänka på glass.
Bredvid glasskiosken mötte han Klara. De började prata och då berättade hon att hon var rädd för snabba karuseller men att hon hade ett knep för att slippa bli rädd av att titta på när andra åkte.
- Hur gör du då? frågade Jan nyfiket.
- Jag tänker att jag ser allt som på en bioduk och att jag är här och filmen där. Sen tänker jag att jag ska bara stanna här i säkerheten och titta på när de åker och inte känna på att de åker, sa Klara.
- Hur menar du? sa Jan.
- Jag koncentrerar mig på att bara titta-lyssna-titta-lyssna, och tänka att jag är här och det händer där borta, sa Klara och fortsatte.
- Efter en liten stunds övning så kunde jag se på karusellerna som snurrade runt utan att må dåligt av att titta på den, avslutade Klara.
- Går det att göra så? sa Jan och sneglade bort mot bergochdalbanan.

Vad får dig att tänka som du gör?

Dyker det upp känslor du gillar av musik, bilder, smaker eller dofter?
Och om du inte gillar det du känner hur hanterar du då dina känslor?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar